Bra början. Verkligen.

Jag hade fått receptet av en kollega. Jag var taggad. Zara hade handlat hem maten efter sitt jobb. Jag kom hem med receptet i handen. Allt skulle bli så jävla bra. Jag skulle bara sova lite först. Bara så där åtta timmar. Det skulle inte bli några problem, jag började ju sent dagen efter. Det blev problem. Jag blandade ihop dagarna, torsdag blev onsdag, eller möjligtvis fredag. Vilken dag som helst blev den där förbannade torsdagen bortsett från just torsdag i mitt huvud. Jag kom till jobbet tio minuter sent men ändå två timmar tidigare än vad jag brukar. Och hemma i kylen ligger fyra saftiga kycklingfileér uppskurna i prydliga små bitar i en låda tillsammans med 300 gram uppskuren bacon och väntar på en stekpanna som kanske aldrig kommer.