Årets första träning gick dock strålande bra! Jag har tvingat ut Zara i löpspåret många gånger och bedriver en kampanj för att få med henne till gymmet för lite friviktsträning också, men jag har inte provat ”hennes” träning någon gång. Zara gillar att simma och säger att det är väldigt bra träning, jag har hela tiden menat att det kan knappast räknas som träning eftersom det dels är väldigt roligt men också för att man inte blir särskilt svettig av det. Så kaxigt sa jag att jag skulle fixa en kilometer på 30 minuter! Jag gick ut hårt i början och låg efter fyra längder (200 meter) ca 30 meter före henne, gissa hur kaxig jag var! Efter det gick det dock utför. Jag började göra mindre och mindre armtag, benen sparkade inte alls som de skulle och jag krockade nästan med en tant när jag körde lite ryggsim. Men jag klarade till sist kilometern jag satt som mål och tiden på 35 minuter får väl anses som godkänt?

Jag passade också på att lägga till simning i mitt hundramilsmål, det känns som att jag kommer gå och simma igen liksom.

• Hundra matlådor! Jag äter mycket ute när jag jobbar, det är varken nyttigt eller ekonomiskt. Hundra matlådsluncher ska jag laga och äta under året, matlådor som någon annan gjort till mig (Zara) räknas bara som en halv matlåda.
• Hundra träningar! För att räknas som en träning ska det vara en aktivitet jag byter om inför och som jag blir svettig och trött i kroppen av. Bastu räknas inte. Promenader räknas endast om de är vandringar (3 timmar plus). Att cykla till jobbet gills inte heller som ett träningspass (om jag då inte duschar efteråt, så att cykla hem från jobbet kan komma att räknas, men bara om jag byter om innan och verkligen svettas på vägen hem).
• Hundra mil sprunget och cyklat! Ganska självförklarande, cykla och eller springa totalt 100 mil under året. Löpband gills, men är lite fult, motionscykel gills inte.

Så, det är väl ganska bra mål? För att nå dessa måste jag ändra ganska många sidor av hur jag lever mitt liv idag, men det kommer nog att gå bra. Jag tror helt ärligt att matlådan blir det svåraste, följt av träningen och till sist de 100 milen.

Jag kommer att skriva ner hur det går här, vilka rätter jag lagat och hur bra de funkade som matlådor (kan säkert hjälpa någon någongång), hur jag tränat (ingen bryr sig, det är bara att skippa de inläggen) samt förhoppningsvis skriva om något som intresserar någon annan än mig också.

Jag har bjudit hem några kompisar från min tid i Moskva (åh! Så ska min kommande samling tankar och tjafs heta!) i början av januari och när jag frågade vad de ville göra i Sverige svarade de att ”гулять и кушать настоящую шведскую еду” skulle vara trevligt. Ah, tänkte jag, att promenera och кушать äkta svensk mat är ju rätt trevligt. Jag kunde sluta mig till att кушать betydde äta, men det är inte det vanliga ordet för det. Alltså googlade/porrsurfade jag. På arbetstid. För att titta på bilder av ett ord jag redan visste vad det var. Smidigt.

Nu kanske inte zombiehotet upplevs som så stort av gemene man, och ska jag vara ärlig är det inget jag går och oroar mig för heller, inte varje dag i alla fall. Men tanken bakom skrämmer mig. Vad skulle hända med mig om min omvärld rasade samman? På wikipedia står det att survivalister förbereder sig för:

1. Naturkatastrofer som tromber och tropiska cykloner, jordbävningar, snöstormar och åska
2. katastorfer orsakade av människor: kemiska utsläpp, radioaktiva utsläpp, krig och kärnvapenkrig, förtryckande regimer
3. samhällskollapser som medför avsaknad av elektricitet, bränsle, mat och vatten
4. ekonomisk kollaps som kan bero på manipulation av ekonomiska system, inflation, deflation och/eller världsomspännande ekonomisk lågkonjunktur
5. pandemier
6. världsomspännande kaos eller någon annan oförklarlig apokalyptisk händelse

Ingen av dem verkar kanske särskilt trolig om man bara flyktigt glider över tanken. Men det spelar ingen roll för mig, tanken är nervkittlande nog. Det ger mig en anledning att springa lite längre idag än igår, det det ger mig kraften att trycka ut de där sista två armhävningarna trots att armarna vill spy. Då tänker jag på samhällskollaps, förtryckarregimer och pandemier. Det låter dumt men det funkar. Jag vill inte stå där och ångra att jag inte la ner 4 timmar i veckan nu, då när det redan är för sent.

Jag har suttit och skrivit det här i två timmar. Jag har skrivit om det fler gånger än vad jag kan räkna, jag har försökt förklara hur allt gick till, hur vi träffades, hur hon svarade ja till allt vilket ledde till att vi både åkte till Kina som att flytta till Moskva tillsammans. Jag har försökt beskriva hur vi liksom växte närmare varandra under tiden i Moskva, hur Zara blev min bästa vän. Eller hur det kändes när vi kysstes första gången. Eller hur det känns idag när vi kysser varandra, hur det liksom skuttar till. Jag kan inte det. En gång, när jag blivit bra på att skriva kanske jag kan förklara, men inte nu.

Jag skrev en sång till henne en gång, för att liksom förklara allt. Jag lärde mig att spela den på gitarr och jag spelade den en gång också, för henne. Om ni kommer när vi gifter oss så kommer jag spela den en gång till, för henne, men ni kan få lyssna.

Ord som prekariseringen, indiepoppluspoäng och socio-kulturell haglar. Termer som postpubertal ångest och analyser av saker jag inte ens kan stava till får mig att känna mig så fruktansvärt dum. Och jag förstår inte riktigt hur det gick till. Vi var ju så lika en gång, han och jag. Trots att jag gick samhälle och han fick betyg i ellära a utan att ens ha haft en enda lektion i ämnet så var det han som i slutändan blev den smarta av oss.

När jag bråkade med polisen första gången var han där, den gången när de nästan ville ta in mig bara för att jag hade en gatsten i handen och skrek i megafon. Det var 2003 och kriget mot Irak gav oss en ursäkt att skippa skolan och kalla det politik.

Sen har vi druckit öl ihop också, en väldig massa öl. Men det var när vi var unga, nu får vi båda tredagarsbakfyllor och smsar varandra om hur gamla vi blivit. Innan han flyttade från Stockholm brukade vi träffas och titta på film, alltid actionfilm. Och medan vi tittade drack vi whisky och i alla fall jag kände mig fruktansvärt vuxen.

Men nog om minnen, skiter väl ni i liksom, varför ska ni spana in honom? Insiktsfullt skrivande om vitt skilda ämnen, allt från musik till tvserier och klasskamp analyseras och ni kommer definitivt lära er fler nya ord än ni kan få in på en och samma arbetsdag. Allt serveras med en bitvis underbar cynism och bitterhet som också den analyseras och plockas isär i sina beståndsdelar. Briljant helt enkelt. Dessutom är varje inlägg betitlat med en strof ur en låt. Jävligt djupt förstår ni. Fast det kanske mest är bakfylleångest och svåra ord men det skiter jag i, jag gillar det och det ska ni tamigfan också göra!

Så in och läs! Skriv att ni tycker han passar bättre i snutfrilla än någon annan ni sett.

Men en bild fick de inte med i sin artikel, min absoluta favorit (som dessutom inte sparats i mitt utkast, ytterligare bevis på att artikeln är snodd från mig). Jag ger er, drej-Putte!

Superhjältekraft: Snabbränning!

Jag nämner allt som måste göras och sen är det bara att paxa de aktiviteter som ni också vill köra, så gör vi det tillsammans! Mycket måste jag göra själv, mängdträning till exempel, men flera saker går jättebra att vara fler på.

• Gå kurs i första hjälpen, gärna med fokus på brutna ben och djupa, infekterade, sår.
• Tälta (här går det bra att dricka ölen medan vi övar).
• Gymma.
• Ta jägarexamen.
• Övningsskjuta.
• Lära mig fotografera.

Det är väl det som är det viktigaste, eller i alla fall det roligaste att vara med på. Om någon är sugen på att hänga med mig när jag:

• Sätter upp och tar ner tältet 100 gånger i solsken.
• Äter frystorkade portionspåsar till frukost, lunch & middag för att hitta den godaste.
• Renar vatten från diverse platser.
• Sätter upp och tar ner tältet 100 gånger i regn.
• Går skitlångt med packning.
• Sätter upp och tar ner tältet 100 gånger i snöstorm.

Så är det bara att ringa, det lär inte vara någon rusning till de aktiviteterna direkt.

Jag har säkert glömt mängder med nyttiga grejer, så om du har koll på nåt jag borde ha koll på och känner för att berätta det, eller till och med lära mig det, säg till! Mitt liv kan hänga på det.

Det är ingen som vet huruvida Putin kommer bli president igen, jag tror inte riktigt han har bestämt sig för det ännu. Vad som är klarare än att bara Putin kan avgöra valet är att han har en oerhört hängiven ungdomsorganisation med sig. Och det är här som herr Maksimovitij kommer in. För att skapa lite medieintresse kring Putin (som om det inte var nog redan) skapades Putins Armé. Deras mål är mycket enkelt, att få dig att slita sönder något för att visa ditt stöd för Putin. Och det bästa du kan slita sönder är såklart dina kläder.

Den där filmen kan jag förvisso tänka mig att de skulle gå med på att visa på typ trean i reklampauserna i Walking Texas Ranger eller nåt-annat-sent-på-natten-program, hädanefter blir det mindre safe for work. Eller ja, det beror på vart man jobbar. På mitt jobb var de definitivt not safe for work, så fort jag satte på filmen upphörde allt jobb i lokalen.

I vilket fall bestämde sig Putins Armé för att det inte räckte med att slita sönder sina kläder för sin älskade Putin, man var tvungen att gå ännu längre. Och vad passar bättre i det postsovjetiska, kapitalismhyllande, Ryssland än att köra något så underbart amerikanskt som att låta tjejer i bikini tvätta bilar. Varsågoda!

Nu är det ju så att Putin inte är ensam om att ha folkets stöd. Även den sittande presidenten har en följarskara med det fantastiska namnet Medvedev’s Girls. Smaka på den ni! Nyligen så diskuterade man i duman (Rysslands parlament) ett lagförslag som skulle göra det olagligt att sälja öl i kiosker sena kvällar och nätter. Jag tror i alla fall att det har med saken att göra, eller så ville de bara klä av sig lite och bli fotade.

Till sist så finns det så klart män som gillar Putin också, och det här är en kille som ville ge presidenten en gåva. En lite speciell sådan kanske, men troligen mycket uppskattad.

Kanske är det här framtiden även för de svenska ungdomsförbunden?